- Jag bad henne visa armarna

För några månader sedan upptäckte Elisabeth att hennes dotter på 14 år skar sig på armarna.

- Innan hade hon alltid linne, men helt plötsligt började hon ha på sig långarmat och då ringde det en klocka i bakhuvudet. Då frågade jag henne och hon sa nej. Man vill ju ändå inte tro det på något vis. Sedan ringde klockan högre, så dagen efter bad jag henne visa armarna och då hade hon ju rispat sig, säger Elisabeth.

Elisabeth kände sig maktlös när det hände och kontaktade skolpsykologen. Psykologen hänvisade i sin tur direkt till Barn och ungdomspsykiatrin, BUP. Hon kontaktade BUP och då hamnade de i kö.

- Det tar tid innan kommer in. Man blir frustrerad för man vill ju komma in direkt, men eftersom det var mer akut fick vi ändå hjälp relativt snabbt.

Viktigt att se framåt
Elisabeth försöker göra något åt att hennes dotter mår dåligt. Men hon tror inte att det är hennes fel, eftersom dottern mått dåligt tidigare.

Istället har det varit viktigt för Elisabet att se framåt. För att få dottern att tänka på något nytt, att få något att se fram emot. Elisabeth och hennes dotter har börjat en gitarrkurs tillsammans. Det är viktigt att göra något roligt ihop, där kan de skratta ihop åt att mamma inte får till ackordet. Och att göra saker tillsammans gör också att Elisabeth inte bara jagar och vaktar sin dotter hela tiden.

Samtidigt ser Elisabeth att dottern tänker på det jobbiga hela tiden, även om det var ett tag sedan hon skadade sig rent fysiskt. Det syns väl. Hon tror att det har med dålig självkänsla att göra.

Elisabeths dotter har fortfarande inte berättat för henne om varför hon skar sig.

- Hon kanske har sagt det till personerna på BUP, men det är väl ångest som ska ut, säger Elisabeth.

Tillbaka