- Viktigt att säga vad man ser: ”jag har sett att du gör så här – hur har du det egentligen?” Det får inte bli anklagande utan en öppen fråga.
Vill personen inte prata om det får han eller hon i alla fall en tankeställare och indirekt leder det till att personen vet att han eller hon kan komma och prata när det är dags att ta sig förbi fasaden.
– Skolan anordnar temadagar och ibland är detta inte det bästa sättet att ta upp ämnet, informationen kan likväl skada som komma till nytta. Det är samma sak med bloggandet på internet. Den som klarat sig ur problemet är stark och får ofta en aha-upplevelse som inte alltid skrivs med i bloggen och då kan ungdomarna tänka att det inte är så farligt.
Vi försöker få ungdomar att prata om det genom att lägga ut information, tillexempel från BRIS, en bok om hedersvåld och så vidare och gå den vägen till frågor. Det kan ta tid, så om du har frågor, fråga direkt. Man måste våga fråga, utmana och fronta. Oftast vågar utomstående fronta mer, men det är situationsbundet. Se till att det är ett bekvämt tillfälle när du pratar med den du tror har ett självskadebeteende.
- Det är svårt, vet du inte vad som utlöser det så gräv fram orsaken. Helst ska det vara en psykolog som är van vid sådana saker.