Tankar om att vara ung och kär
Det finns många frågor att söka svar på när man är i tonåren. Man funderar mycket och det är mycket som händer i kroppen. Man söker efter svar om hur livet skall vara. Ibland är man jätteglad och ibland känner man sig nere och deppig.
Tankarna hos en nybliven 16-årig tjej är många:
– Varför mår så många unga människor dåligt? Hos psykologen får man veta att självmordstankar är helt normalt när man är tonåring. Dom säger att alla tänker likadant och mår lika dåligt. Men ordnar sig allt då helt plötsligt när man fyller 20 år? Istället för att alla ser det som normalt borde man se det som något oroväckande.
Det kommer nog att dröja länge innan det blir accepterat att vara tonåring. Det är ett beteende man inte kan hjälpa. Det är en viktig del av livet, men också den svåraste. Men även tonåringar är olika individer, precis som vuxna. Man kan inte dra oss alla över en och samma kam. Alla super inte, alla röker inte och alla är inte oansvariga och lata.
Det är dags att alla börjar behandla oss med respekt, precis på samma sätt som vi ska behandla vuxna.
Att vara tonåring idag är som att vara kriminell. Våra röster hörs inte, vi är ett annat sorts folk. Visst har samhället rätt om att det finns ansvarslösa ungdomar, men de som inte är det då? Vad är de? Vart ska vi vända oss för att mötas med respekt?
Tonårskärlek har alltid varit ett sätt för vuxna att förlöjliga den första kärleken. Hur många har inte hört; ”Du vet inte hur det känns att vara kär, du är för ung.”
Då undrar man: Hur är det egentligen kärlek känns då? Ändrar man synen när man blir några år äldre och passerar 20 år?
”När man är ung ska man inte ha något fast förhållande, det är inte bra att binda sig för tidigt.” Detta sa min mormor till mig en gång, men om man inte vill ha massa pojkvänner/flickvänner då? Varför är det fel att vara tillsammans med någon länge bara för att man är ung? Det kanske inte kommer att hålla livet ut, men det gör ju inte alla förhållande när man är vuxen heller.
- Frida, 16 år
Tillbaka