Med maten som fiende

Ätstörningar innebär någon form av fixering vid mat. Man tänker mycket på vad man ska äta eller inte äta. Ofta får man ett ändrat förhållande till sin kropp och tycker inte om sin egen spegelbild.

Att svälta sig själv, att hetsäta för att sedan kräkas samt att äta oerhörda mängder mat är några former av ätstörningar. Den vanligaste formen av ätstörning, kallas för ”ätstörning utan närmare specifikation” (UNS).

Ätstörningar i alla former kan vara mycket farligt. Och i värsta fall kan det gå så långt att sjukdomen blir livshotande.

Att få diagnosen ätstörning betyder att man får en psykiatrisk diagnos. För att bli diagnostiserad för en ätstörning måste man ha ett mycket stört ätbeteende och sjukdomen måste ge en funktionsnedsättning. Det betyder att man till exempel inte klarar av skola och arbete på samma sätt som en frisk person.

Vilka drabbas av ätstörningar?
Ätstörningar är vanligast hos unga kvinnor. Anorexia nervosa, som innebär att man svälter sig själv är vanligare hos tonårsflickor. Bulimia nervosa, när man hetsäter för att sedan göra sig av med det man ätit, är vanligare hos något äldre flickor.

Ätstörning UNS utgör den största gruppen bland personer som lider av ätstörningar. Denna typ av ätstörning uppfyller inte alla symptom för anorexia nervosa eller bulimia nervosa, men innebär ändå ett mycket stört ätbeteende.

Hetsätningsstörning ingår i gruppen UNS. Denna diagnos medför ofta problem med övervikt.

Vad kan man göra om man är drabbad?
Är man drabbad av en ätstörning är det viktigt att söka vård. Man ska i första hand vända sig till en skolsköterska, skolkurator eller ungdomsmottagning, som tar beslut om hur man ska gå vidare. I svåra fall ska man vända sig till psykiatrin för att få hjälp.

Barn och ungdomspsykiatri (BUP) och vuxenpsykiatri finns i de flesta städer. I större städer är dessa enheter specialiserade på ätstörningar och är därför duktiga på att arbeta med personer som lider av ätstörningar. Det finns också patientföreningar runt om i Sverige man kan vända sig till för att prata med någon.

Som anhörig är det framförallt viktigt att våga agera om man anar att någon i ens närhet lider av en ätstörning. Det är viktigt att slå larm tidigt. Trots att en person är väldigt sjuk i sin ätstörning kanske personen inte själv inser det. Det kan därför, som anhörig, vara bra att veta att personer, i mycket svåra fall, kan tvångsvårdas för att kunna bli friska.

Vad kan man göra om man känner någon som är drabbad?Elisabet Wentz är docent och överläkare på Enheten för Barnneuropsykiatri (BNK) på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och arbetar med ungdomar som har ätstörningar. Hon menar att det är viktigt att våga reagera om man misstänker att någon har en ätstörning.

– Om du börjar bli orolig för en kompis, ett syskon eller ditt barn, våga agera ”polis” och visa tidigt att ett sådant beteende inte accepteras.

Om de säger att de ätit i skolan eller hos en kompis och säger detta flera gånger, kontrollera om det stämmer och gör det inte det, visa tidigt att beteendet inte tolereras.

Det är bra om man som familj kan äta sina måltider tillsammans, det ger både en bra kultur och man kan på så vis också prata med varandra om hur man mår och därmed ha koll på vad och hur de övriga i familjen äter.

Faktagranskare: Elisabet Wentz, docent och överläkare på Enheten för Barnneuropsykiatri (BNK) på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus

Tillbaka