Linnea är en av flera unga flickor som kämpar med sina känslor. Hon var elva år då hon första gången skadade sig själv. Idag mår Linnea ganska bra men ångesten över att skada sig själv återkommer. Detta är hennes historia.
- Jag minns en kväll då jag hade ångest, visste inte då vad det var men ville inte störa mamma och pappa, och i ren desperation dunkade jag huvudet mot skrivbordet och ångesten försvann. Efter det hade jag alltid med mig säkerhetsnålar, kapsyler och liknande för att kunna ta bort ångesten utan att det skulle synas, berättar Linnea.
Linnea gick i femte klass när hon skadade sig själv för första gången. Med hjälp av psykologer har det i efterhand också kommit fram att hennes hopp från höga höjder och medvetna fall av cyklar, också varit sätt för henne att skada sig.
-När jag var elva år började det på riktigt, om man säger så, och fortsatte mer eller mindre utan stopp fram tills tvåan på gymnasiet. Efter det fick jag bara små anfall och började igen.
- Innan jag träffade min nuvarande pojkvän kränkte och skadade jag mig själv sexuellt. Jag hade ingen som helst respekt för min kropp och mina känslor. Det var bara ett sätt att slippa tänka på ångesten jag hade. Nu har jag verkligen fått veta vad respekt är och allt det jag trodde att man som tjej var tvungen att gå med på är idag helt uteslutet.
Efter mycket kämpande med sin ångest tog Linnea själv kontakt med skolkuratorn eftersom hon ville ha någon att prata med om den mobbing hon utsattes för. Skolkuratorn kontaktade då en psykolog på barnpsykiatrin för att hjälpa Linnea med sina problem. Där fick hon sedan psykoanalytisk hjälp och senare även kognitivt beteendeterapi.
Idag mår Linnea relativt bra. Hon har fortfarande små anfall, där lusten att skada sig själv kommer över henne. Men oftast skrattar hon åt sitt, vad hon själv kallar det, ”dumma sätt att få bort ångesten”.
- Det går upp och ner och nu för ögonblicket är jag speedad (på topp) och skulle kunna hoppa fallskärm utan fallskärm. Jag är odödlig!!
Och framtiden ser också den väldigt ljus ut. Linnea är idag 20 år och utbildar sig till socionom. Senare i livet vill hon också utbilda sig vidare till något inom psykiatrin för att hjälpa andra ungdomar i samma sits.