Jag har varit där
-jag är fortfarande där ibland

Jag kan inte tala om för dig att allt kommer bli bra, jag kan inte säga till dig att jag vet hur det känns. Jag är inte du, jag vet inte vad du gått igenom och kommer att gå igenom. Men kanske kan jag känna igen mig i dig. Kanske kan du känna igen dig i mig.

Kanske kan jag tala om för dig att det är värt att kämpa, att det finns något bättre än det här och det är stor chans att även du kan lyckas om du fortsätter kämpa.

Det är enkelt att säga åt någon annan att kämpa, desto svårare att faktiskt göra det. Själv tröttnade jag ganska snabbt på folk som sa åt mig att kämpa. Jag visste inte ens vad jag kämpade för eller emot. Hur kan man då se något värde i att kämpa? Och hur fan gör man?

Ja, vad är det man ska göra när allting är åt helvete? När man finner styrka i den smärta man orsakar sig själv?

Jag har inget svar på det…

Även när jag kommit så pass långt som jag gjort har jag inget svar. Jag vet inte hur jag kommit dit jag kommit. Har bara stått ut, ibland suttit i timmar och stirrat in i en vägg. Låtsats att världen inte finns. Räknat minuter som gått, eller ränder i tapeten, tagit en minut i taget, lovat mig själv att klara en minut till, sedan en till. Vad som helst för att inte ge efter för tankarna, bara fortsätta kämpa, så som de sagt åt mig. Inte orsaka mig själv mer skada, för jag förtjänar det inte, du förtjänar det inte, ingen förtjänar det!

För någonstans förstod jag att jag var värd mer, alla är värda något mer än det här! Vad man än tror man får ut av det, det slår tillbaka med tredubbel kraft och allting blir bara värre.

De gånger jag lyckats stå emot en längre tid, för att sedan falla, varje gång har jag förbannat mig själv och lovat, aldrig mer. Insett åter igen att de inte är värt det. Men ändå har jag flera gånger glömt det och fallit, åter igen…

För det är inte lätt, livet är aldrig lätt, allting blir inte perfekt, men de blir lättare, det blir lite bättre… Men det tar tid, det tar en jävla massa tid. Men det är värt det, det måste vara värt det, annars skulle jag inte vara här.

För att leva med att ständigt göra sig själv illa, det är verkligen inte värt något.

Jag försöker ge råd, men jag är ingen expert, jag är bara jag, dock har jag varit där, jag är fortfarande där ibland. Men jag försöker vända i dörren, för det är inget ställe jag vill gå tillbaka till. Har varit där och vänt flera gånger, även när jag sagt att jag inte skulle gå tillbaka. Men man går tillbaka, faller tillbaka flera gånger innan man kan vända om. Rummet är alltid där, jag försöker just nu hitta ett lås till dörren, låsa och sedan slänga bort nyckeln. Låta det vara ett minne men inget mer.

För jag förtjänar bättre, du förtjänar bättre, alla förtjänar bättre!

-Malin, 17år

Tillbaka