Thérèse insåg att hon var dödlig och valde livet

I många år levde Thérèse med sitt självskadebeteende. Innan dess var hon en toppelev med framtiden framför sig.

- Jag var då, innan allt blev svart, en toppelev som läste mot en internationell gymnasieexamen, reste till Europaparlamentet i Bryssel och fick högsta betyg i alla ämnen. Jag dansade mycket, sjöng i flera körer, spelade piano, fiol och gitarr och hade i princip kunnat välja vilken väg jag velat ta genom livet. Tyvärr tog mörkret över.

Men framtiden låg där bakom hörnet och väntade på henne. Hon lyckades ta sig igenom mörkret. Idag läser hon till sjuksköterska. Dessutom är hon med och driver hon en organisation, SHEDO, som vill sprida kunskap om självskadebeteende och ätstörningar.

Exakt hur gammal Thérèse var när hon började skada sig själv regelbundet vet hon inte. Det Thérèse vet är att hennes nedbrytande beteende började med anorexi.

Sedan när anorexin inte längre räckte för att dämpa de negativa känslorna började hon skada sig själv. Anledningen till att hon skadade sig själv var flera.

- Ibland skadade jag mig som bestraffning, ibland för att känna att jag levde. Ibland i försök att kommunicera det som gjorde så ont inombords och ibland för att göra den psykiska smärtan fysisk.

Ingen visste
Flera av henens vänner visste att hon skadade sig själv. Men bortsett från dem var det ingen som visste. Inte ens hennes föräldrar.

När Thérèse var 18 år fick hon prata med en psykolog. Psykologen skulle hjälpa henne att hantera den kroniska smärtsjukdom som hon hade drabbats av på gymnasiet och som gjorde att hon ofta hade ont. Psykologen insåg att det inte bara handlade om smärtan utan att det var mycket krångligare än så.

Några månader efter att hon pratat med psykologen blev hon inlagd inom slutenpsykiatrin. Först då fick hennes föräldrar veta att hon skadade sig själv.

Att vara duktig gjorde saken värre
Det här var början på en sju års lång färd som skulle ta henne från olika avdelningar, behandlingshem, institutioner och boenden. Att hon var sjuk så länge tror hon kan bero på att hon hela sitt liv byggt upp sitt liv på prestationer.

- Jag var ju den smala, smarta, duktiga, väluppfostrade, artiga, snälla tjejen som inte protesterade eller skapade bekymmer. Det gjorde det väldigt svårt för mig att ta emot hjälpen och jag försämrades snabbt.

Insikten att hon var dödlig fick henne tillbaka till livet
När Thérèses dåvarande fästman avled av en hjärntumör mådde hon som allra sämst. Hon gjorde ett självmordsförsök och var väldigt nära att dö. Hon hamnade på sjukhus och där låg hon okontaktbar i en vecka.

Detta blev vändpunkten för henne. När hon vaknade insåg hon att även hon var dödlig. Efter detta gick det snabbt. Två månader efter händelsen blev hon utskriven och hon var nu i full färd mot livet istället för ifrån det.

Trots allt Thérèse varit med om vill hon inte vara utan de åren hon var sjuk.

- Det kan säkert låta både absurt och kanske till och med provokativt, men de har ändå format mig till den jag är idag. Visst hade jag hellre sett att jag kunnat få mina erfarenheter på något mindre smärtsamt sätt, men när jag väl är här kan jag inte förändra något.

Ingenting är omöjligt
Idag är Thérèse 26 år och hon är fri från sitt skadebeteende. Hon vill däremot inte använda sig av ordet frisk.

- Jag har väldigt svårt för begreppen frisk och sjuk eftersom gränsen däremellan är hårfin. Jag är ju inte frisk från min anorexi bara för att jag gått upp i vikt, inte heller är jag frisk från självskadebeteendet bara för att jag slutat skada mig.

Hon studerar på universitet i Lund. Där har hon läst två år på sjuksköterskeprogrammet. Till hösten ska hon ta en liten paus i programmet och istället läsa psykologi.

Då hon inte pluggar jobbar hon extra som undersköterska inom cancersjukvården, föreläser om självskadebeteende och driver organisationen SHEDO, Self Harm and Eating Disorders Organization.

Hon lever idag efter orden: ”Ingenting är omöjligt.”

- Jag har lärt mig att göra det bästa av varje situation, att aldrig ge upp och att oavsett hur mörkt någonting än känns alltid fortsätta kämpa. Jag kan det jag vill kunna, annars kan jag lära mig det!

Tillbaka